Jag vet ej, varför jag vaken sitter,
fast dagen ingen glädje skänkt,
men allt i mitt liv, som likt solar blänkt,
och allt, som i mörker och kval blev sänkt,
det darrar i natt i en flod av glitter.

Translation

I do not know why I sit awake though
the day brought no joy or delight,
but all in my life that was true and bright,
and all that was lost in darkness and plight,
is trembling tonight in a silvery glow.

Flodens sorl och vädrets fläkt,
stjärnevalvets dunkla låga,
månens skymning tänd och släckt,
ökar nu min plåga.
Döden med sin andedräkt
syftar med sin båga.
Flodens sorl och vädrets fläkt,
stjärnevalvets dunkla låga,
månens skymning tänd och släckt,
ökar nu min plåga.

Translation

The river’s hum, the wind in flight,
the sky above in starry glow,
the moonlit twilight, dark and bright,
add torment to my woe.
Death in all his dark delight
awaits me with his bow.
The river’s hum, the wind in flight,
the sky above in starry glow,
the moonlit twilight, dark and bright,
add torment to my woe.

Tycker att vi borde andar vara
denna afton ibland blommors snö!
Ovan häcken står vår granna, klara
aftonstjärna som en fyr på sjö.

Dunklet är nog tätt, men blomstren skina,
trotsande det tunga skymningsdok.
Nyss en apel dödstyst ner sitt fina
överflöd av vita blommor vrok.

Ej är Frida högljudd med sin stämma,
men hon helst vill viska denna stund.
Liksom rädes hon att skönhet skrämma
som en fågel från vår trädgårdsrund.

Eljest saklig själv, jag kan ej svara,
ej min tankes alster ivrigt strö.
Tycker att vi borde andar vara
denna afton ibland blommors snö.

Translation

I feel we should be spirits, she and I,
on this evening in the blossom snow!
Above the hedge, a star lights up the sky
like a beacon on the sea, aglow.

The dusk is thick, but all the flowers shine
in defiance of this nightly shroud.
Just now, an apple-tree cast off its fine
blossoms in a silent silver cloud.

My Frida will not raise her lovely voice,
she would rather whisper now than talk.
As if afraid to frighten off with noise
beauty’s bird from our garden walk.

Now reason fails me, I cannot reply,
nor put into words the things I know.
I feel we should be spirits, she and I,
on this evening in the blossom snow.

Jag vet en dejlig rosa och vit som liljeblad
När jag på henne tänker så görs mitt hjärta glad
Dess stämma ger en hjärtans tröst
Lik näktergalens blida röst
Så hövisk och så ljuv

När solen fager stiger är hon som purpur klar
Gud låt dig aldrig sörja men alltid vara glad
Må de få komma samman
I hjärtans fröjd och gamman
Som längta till varann

Var dag går solen neder och dagelig uppgår
När kommer dagen blider då jag dig skåda får?
I hågen är du städs mig när
Farväl, farväl min hjärtligt kär
Mångtusende godnatt

Translation

I know a lovely flower so fair and lily-white
When I think of her always my heart fills with delight
Her voice a soothing solace brings
Oh, like the nightingale she sings
So gracious and so sweet

At sunrise every morning she turns a purple blaze
May God keep you from sorrow and bring you joy always
Now let those come together
In heart’s good cheer forever
Who long to be as one

Each day the sun descendeth and rises up anew
What blessed day, I wonder, will I lay eyes on you?
In memory you are always near
Goodbye, goodbye, my darling dear
A thousand times good night

(You can listen to the song, performed in Swedish by Robyn, here.)

Mitt liv var så naket
som de gråa klipporna,
mitt liv var så kallt
som de vita höjderna,
men min ungdom satt med heta kinder
och jublade: solen kommer!
Och solen kom och naken låg jag
den långa dagen på de gråa klipporna -
det kom en kall fläkt från det röda havet:
solen går ned!

Translation

My life was as naked
as the gray rocks,
my life was as cold
as the white heights,
but my youth sat there, cheeks hot,
shouting joyfully: the sun is coming!
And the sun came and naked lay I
on that long day on the gray rocks –
there came a cool breeze from the red sea:
the sun is setting!

Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort,
mitt hjärta är trött, min säd har jag sått.
Som tiggare står jag, o Gud, vid din port,
och blodrosor växa på stigen jag gått.

Translation

Now darkens my road, I shall work no more,
my heart is weary, my seed I have sown.
A beggar I stand, oh Lord, at your door,
and blood roses grow on the path to my stone.

“Smält min is,
låt min snö
gå i tö”,
suckade vintern till våren.

“Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker”, sjöng våren.

Translation

“Melt my ice,
let my snow
thaw and go,”
the winter sighed to the spring.

“The sun will do as the sun will do,
let’s wait for another month or two,
and it may be so,” sang the spring.

Silverskira månskenskväll,
nattens blåa bölja,
glittervågor utan tal
på varandra följa.
Skuggor falla över vägen,
strandens buskar gråta sakta,
svarta jättar strandens silver vakta.
Tystnad djup i sommarens mitt,
sömn och dröm, –
månen glider över havet
vit och öm.

Translation

Silverclear this moonlit eve,
blue billow of the night,
countless sparkling waves roll in,
dancing in the light.
Shadows fall upon the road,
the bushes weep so soft and sore,
dark giants guard the silver of the shore.
Silence deep in summer’s midst,
sleep and dream, –
tender moon over the ocean,
white agleam.